annabrink

En utav de närmaste vänner jag har i min ägo, min bästa vän i den manliga kategorin, min wingman, en utav de få personer jag kan berätta allt för och som verkligen verkar bry sig. Just den killen, Atilla, försvinner imorgon och är borta hela det här skolåret. Jag är avundsjuk, glad för hans skull och ledsen. Avundsjuk och glad för hans skull för att han ska få bo hos vad som verkar vara en underbar familj i Michigan. Ledsen för att jag har redan väldigt få riktigt bra vänner, och dom behöver inte bli färre. Hur kommer hösten bli utan honom i skolan och utan alla dessa konversationer vi har haft på msn? Vi får vänta och se...
Hoppas att han känner någorlunda likadant och att han inte glömmer bort mig och alla andra vänner han har här under tiden som han är borta. Ja, jag kommer verkligen att sakna den killen och det är inte en lätt sak för mig att erkänna...

Det var inte lika lätt att fota den här gången eftersom jag var tvungen att sitta stilla på min stol. 
Därför kunde jag inte använda ett lika ljusstarkt objektiv som jag hade vid genomdragen, vilket gjorde det svårt att få tillräckligt ljusa bilder.
Så jag ber om ursäkt för att dessa kanske blev lite sämre än de förra men jag hoppas att ni gillar dom ändå!