Förutom slotten här i Ravenglass så finns även ett litet ånglok. Jag åkte med det förra veckan just för att det kändes som att man måste när man väl bor här. Sagt och gjort, det blev en mysig (men något kall) liten tur längre in i The Lake District. 

 

Fler bilder från min senaste fjällvandring. "Fun fact" om både Muncaster, vilket är min arbetsplats, och Muncaster Fell är att det var med I Top Gear. Jag fick reda på detta nyligen, så om ni ser slutet av avsnitt 1, säsong 23 av Top Gear så får ni se både slottet och detta vackra fjäll bestigas av bland annat Matt LeBlanc i en jeep. 

 

När jag var ledig senast så blev det första "fjällvandringen" här. De kallar ju sina berg för "fells" vilket måste översättas till fjäll, speciellt då många ord i området härstammar från det svenska språket. Den här gången blev det närliggande Muncaster Fell som fick bestigas, vilket tog ca 4 timmar från det att jag lämnade hemmet tills det att jag kom hem igen. Nästa gång kanske det blir Sca Fell, Englands högsta berg! 

 
Ibland får jag för mig att göra konstiga saker, som att gå till jobbet. Så jag passade på att fota lite på vägen till jobbet och dela med mig av de fina Engelska vyerna. Hälften av bilderna tagna på morgonen, och andra hälften tagna på erftermiddagen.

 
Skogen som jag passerar igenom på väg till och hem från jobbet är otroligt vacker. Jag älskar verkligen lövskog och här finns det oändligt av det. Magiskt! 
 

 Nikon D300s + 50mm f1.8
Gamar! Så otroligt viktiga djur, som spelar en stor roll i ekosystemen. De är naturens städare, som enbart äter det som redan är dött och på så vis ser till att ett flertal sjukdomar inte sprids. Tyvärr så är de flesta arter av gamar på väg att dö ut...
Jag har tur som får jobba med dessa intelligenta, oskyldiga och vackra djur. Jag önskar att ni alla kunde få träffa Mighty Mite här. Har får hjärtan att smälta när han försöker sno skosnören och när man får klia honom på huvudet. 

 


Senaste tillskottet i gänget är denna lilla kattuggla vid namn Griffin! Kattugglor är verkligen helt fantastiska att jobba med, så den här lilla killen kommer att bli en stjärna. Han är 8 veckor gammal och flyger redan i visning men har fortfarande lite fler fjädrar att växa ut under allt dun. 

 Nikon D300s + 50mm f1,8
Jag hittade några fler bilder från mitt besök från Kolmården för några veckor sen. Något jag tänkte på under mitt besök när jag gick runt och fotade var kvalitén på bilderna. Flera bilder blev helt okej, men många av dom blev oskarpa och går helt enkelt inte att använda. Tror inte att det är kameran det är fel på, snarare mitt 70-300mm Sigma som har varit med ett tag nu. Det är tagit några smällar, autofokusmotorn låter ungefär som en trimmad moppe och den saknar bildstabilisering som grädde på moset. Det blir nog ett nytt objektiv framöver, troligtvis innan det att kameran byts ut.
 


Det är något speciellt med att komma tillbaka till Kolmården som besökare. Jag spenderade en dag där på min semester. För mig var det ett måste, men det var med skräckblandad förtjusning som jag åkte dit.
Jag läste ett dagboksinlägg från den dag då jag fått besked om mitt jobb på Kolmården. Där lovar jag mig själv att jag aldrig skulle lämna Kolmården. Men här sitter jag ändå... i England.
Jag älskar Kolmården och vill verkligen komma tillbaka i framtiden, men just nu så var det rätt val att ta det jobb som jag har och jag ångrar mig inte en sekund. Mitt nuvarande jobb har utmanat mig på nya sätt, gett mig mer kunskap och vidareutvecklig, något jag törstar efter enormt. 
Jag hade knappt tid att gå runt i parken och ta några bilder. Jag fastnade istället på olika avdelningar, träffade gamla kollegor och pratade i evigheter. När man träffar alla gamla kollegor och vänner så påminns man om att Kolmården verkligen är ett andra hem för mig. Det har alltid varit och kommer alltid att vara det också. 
Lite lustigt känns det ändå, att se djuren man jobbat i flera år, men inte längre jobba med dem varje dag. Det är med spänning jag ser på, från England, hur Kolmården fortsätter att utvecklas. 

 
 
Att kunna gå ut på promenader med den här vackra tjejen igen är ju det bästa som finns. Men hon är gammal nu och även korta promenader tar lång tid... Men det blev iaf några fina porträtt! 

Så skönt att kunna använda kameran igen, men trots det så kan jag inte hjälpa att känna att jag behöver en ny. Jag pch min D300s har varit tillsammans i 7 år nu, och den börjar kännas gammal i jämförelse med dagens nya kameror. Men det är så svårt att veta vilken modell man i så fall skulle köpa. En D750 och därmed övergå till fullformat? En D500 som är D300s efterträdare? Kanske byta helt till spegelfri kamera, vilket är mindre och smidigare? Eller kanske köpa en ordentlig kompaktkamera för att komplitera nuvarande kameran med? Åh så svårt!

Här kommer iaf några färska bilder från min D300s, men tyvärr redigerade med helt fel program då min dator med Photoshop befinner sig i England.

 
 


 
 
 
Innan jag åkte hem förra veckan så åkte jag och George ner till Andover och besökte ett rovfågelcenter som vi samarbetar med. Wow, vilket ställe! Så mycket fåglar, och showerna var fantastiska. Jag tror jag blev lite kär. 
Vi fick iaf hjälpa till lite grann med någon enstaka rutin och sen fick vi öva på saker som att fila näbbar, göra utrustning osv. Vi fick även ha ett intressant samtal med en av deras anställda som jobbar mer med bevarandeprojekten. Vi fick reda på mycket ny information om Asiens och Afrikas gamar, och tyvärr så ser det väldigt mörkt ut. Men all den informationen sparar jag till ett annat inlägg! 

På kvällen så blev det ett mysigt besök på den lokala puben för att dagen efter bege oss tillbaka till Ravenglass! 









 



 
 
Här kommer lite nya bilder på den supersöta lilla hornugglan Pixie. Han är en stjärna i visningarna och har verkligen bemästrat flygförmågan den senaste veckan. Lite klumpig är han ibland dock. En dag när vi kom in och skulle städa hos honom så fick han för sig att hoppa ner i hinken med vatten som vi hade med oss in. Han blev lite blöt om benen och magen, men verkade ha glömt händelsen några sekunder senare och gjorde det igen.



 
 
 
 
 Att jobba utomhus i regn som varar i arbetspassets åtta timmar är inget kul. Varken för oss eller fåglarna. Vissa fåglar har bättre skydd mot regnet än andra. Värst är det för ugglorna. Deras fjädrar är utvecklade för att vara ljudlösa när de flyger, men pga detta så är det inte ett lika bra skydd mot regn. Därför flyger vi inte fåglarna mer än vi behöver på dagar som dessa.

Ni kan ju själva se se hur eländiga George och Phoebe (Harrisvråk) ser ut efter att hon har fått sig all sin mat. Båda helt genomsura. Men när väl kommer hem så kan man tända några ljus, dricka en kopp te och njuta av en bra film. 

 
Låt mig presentera det nyaste tillskottet till gänget, Pixie! 
Pixie är en Hornuggla och en otroligt söt liten krabat. Ska bli spännande att se hur denna grabb blir som vuxen inom några veckor. Hittills är han otroligt tyst och lugn, vilket bådar gott när man tränar ugglor. Snart är han flygfärdig, so stay tuned! 

 



Åker man till La Jolla här i San Diego så är det svårt att inte se ett sjölejon! Underbart att få se vilda djur på så nära håll.
Sen kommer det ju alltid finnas människor som inträktar sjölejonens utrymme genom att gå för nära dem när de ligger på stranden och solar...

Snart är jag halvvägs genom denna resa, men ändå kan jag inte föreställa mig att åka hem. Hem till "verkligheten", som om detta inte skulle kunna vara en verklighet. Förhoppningsvis så blir detta en verklighet, i framtiden, då jag kommit lite längre i livet.

Jag hoppas att kunna göra fler resor på påminner om denna när jag väl har lyckats samla ihop pengar igen. Det är verkligen näring för själen att upptäcka, lära sig nya saker och få nya vänner för livet.

Min födelsedag närmar sig. Inte för att jag bryr mig särskilt mycket om den, men det innebär att jag bara några dagar efter det, på Halloween, åker till Disneyland!
Inte bara det, ytterligare 2 veckor efter det så ska jag till IMATA 2016. IMATA är en konferens för de som jobbar med marina däggdjur, men det finns mycket att lära inom träning genom att närvara, med eller utan anknytning till marina däggdjur.

Hoppas att ni njuter av höstvädret hemma i Sverige!

Röd Panda, eller "liten panda" som dom också kallas, är ett unikt litet djur som bor i Himalayas höga höjder. Tyvärr klassas den röda pandan som utrotningshotad och framtiden ser just nu inte ljus ut för dessa små djur då en mängd olika hot som skogsavverkning och jakt får populationen i det vilda att stadigt sjunka. 
 


Den röda pandan äter främst bambu, men de kan även äta andra växter (gräs är tydligen gott), frukter och bär. Dom kan också äta fåglar som de får tag på, ägg och insekter. 


De röda pandorna har skarpa, böjda klor samt päls under sina fotsulor som gör dem till extremt skickliga klättare. De kan till och med klättra nedför trädstammar med huvudet före. 

 
Det här är världens största gnagare, Kaybaran. Det är ett grupplevande djur som man hittar i Sydamerikas våt- och gräsmarker. Nu tänkte jag att ni skulle få lära er mer om dessa så varelser! 
 


Kapybaran anses idag vara livskraftig, vilket är jättebra. De hotas dock av jakt, då deras tjocka hud passar utmärkt som läder. Därav så kan artens bli sårbar i framtiden om inte jakten stoppas i god tid. 

 
Kaybaran har simhud mellan tårna och en päls som påminner om borst. De är alltså väldigt bra anpassade för ett liv vatten! De också hålla andan i hela 5 minuter, vilket är användbart om man behöver söka skydd vid fara.

Som nybliven stadsbo så kan det bli lite ensamt ibland. Men då kan man ha sån tur att man får vara hundvakt åt den här "lilla" Borzoi-valpen. 

 
 Har tidigare i veckan spenderat två dagar i Borås på en djurtränings workshop. Trots att denna var ganska grundläggande för mig och mina kollegor så var det fortfarande lärorikt men framförallt inspirerande. Om ni inte har hört talas om Barbara Heidenreich förut så rekommenderar jag att ni kollar upp hennes arbete inom djurträningsvärlden. Det är ju tyvärr inte många djurägare idag som använder sig av "Force Free Animal Training", men jag hoppas innerligt att vi blir fler!