Ännu några dagar har gått sen jag skrev senast. Jobbet blir bättre och bättre för varje dag som går, jag blir mer bekväm i arbetet, mindre små misstag och jag har börjat bli tryggare med att flyga vår örn. För mig som är van att flyga mindre fåglar som Berguv och Harrisvråk, så är örnar en helt annan sak. Det är hur läskigt som helst, men herrejösses vilken adrenalinkick!
Jag har också börjat prata i vår andra visning, som är vår huvudvisning om dagarna, då flest personer kommer med andra ord. Jag var otroligt nervös innan, men nu är även det avklarat och jag känner nu att det bara är att jobba på alla moment tills jag når perfektion och koncentrera mig på att börja flyga falk snart! 

Spännade tider! 

         
Lilla Phoenix växer för varje dag som går. Till höger ser ni hur vi tränar en av våra Kappgamar till att äta ur "Betty", vårt plast-får, inför framtida gästupplevelser. 
 
 

Det känns som jag precis kom hem från San Diego, men nu befinner jag mig här i Ravenglass, England. Jag har fått jobb på ett rovfågelcenter vid Muncaster Castle här i "The Lake District".
Jag har varit här i 2 veckor nu, bor i en mysig liten lägenhet med en kollega till mig som heter George. Ska försöka dela med mig av mitt liv här så mycket som möjligt, men vad gäller den här bloggen så finns det mycket jag har lovat tidigare men inte uppfyllt.

Det är jobbet är otroligt lärorikt, jag har aldrig lärt mig så här mycket om fåglar så snabbt tidigare. Jag får också utföra nya arbetsuppgifter och ta eget ansvar väldigt snabbt, så det är en underliggande press men på ett positivt sätt. Efter en vecka här så behövde jag t.ex. prata inför publik i 30 min, på engelska och utan manus, om arter som jag inte jobbat med tidigare. Jättenervöst, men det gick bra och det är så skönt att ha fått det gjort. Med den lilla uppdateringen så hoppas jag att allt är bra där hemma i Sverige!

       
Utsikt från mitt fönster och centrets nyaste tillskott Phoenix och jag